Mel Bonis

Idag spanar vi in många flöjtisters favorit MEL BONIS (1858-1937), fransk kompositör. Hette egentligen Mélanie men signerade sina verk Mel Bonis, förmodligen för att råka uppfattas som en manlig kompositör. Musiken hon skrev sträcker sig från romantiken och leder stadigt in i impressionismen.

De instrument hon själv trakterade var piano och orgel, och vid sexton års ålder började hon studera komposition och ackompanjering vid Pariskonservatoriet för bl.a. César Franck och i skolbänken bredvid satt den sedemera berömde Debussy. Den som vill ha en juicy men livslångt sorglig kärlekshistoria kan få sig mycket till livs i berättelsen om Mel Bonis. Kanske till följd av det höll hon sig till sig själv och var aldrig en del av den svärmande kultureliten.

Vi kan idag botanisera mellan över 300 verk av Bonis, stora orkester- och körverk såväl som sånger, kammarmusik och verk för något ensamt instrument, må det vara en maffig orgel eller en liten flöjt. Från senare delen av hennes liv hittar vi mycket sakral musik. Liksom Phyllis Tate har Bonis också komponerat pedagogiska verk för barn. Mycket av det hon skrev var beställningsverk från framstående franska utgivare, och hon blev alltså publicerad och distribuerad rejält medan hon levde. Från 1911 var hon dessutom sekreterare i styrelsen för den franska tonsättarföreningen.

Lyssningstips! Finare sätt att få en flöjt, cello och piano att klinga tillsammans finns inte än i Suite Orientale op. 48. Spelas ofta även som pianotrio, med violin, men jag tycker den gör sig mycket bättre med flöjt. Detta stycke finns också (av henne själv) arrangerat för orkester. Njuuut också genast av Scenes de la forêt op. 123 för flöjt, horn och piano. Vilket är ditt favoritstycke av Bonis?

Leave a Reply